Idag var det dags. Nu var det slut på undanflykterna och vädret sa okej.. Golf stod på schemat. Årspremiären.

Det blev nio hål på hemmabanan – Haninge golfklubb. 13 poäng så inte riktigt godkänt, inte ens för en premiärrunda.

Men skönt att få två timmar och bara slappna av. Inga måsten. Bara jag och naturen… nåja. Men jag och en golfbana och 75 procent dåliga slag.

Nu dröjer det någon vecka till nästa gång…

För ett och ett halvt år sedan fick jag beskedet att Forum (förlaget) ville ge ut min bok. Jag blev naturligtvis jätteglad. Det ledde till ett år av timmar och åter timmar i bibliotek, på fik, vid matbordet, i korridorer utanför gympahallar – till och med i bilen. I Frankrike, i USA, i Spanien, i Danmark, på landet, på stranden, på flyg och på tåg –  jag skrev där jag befann mig. En kvart där, en heldag här.

Till slut var manuset så pass färdigt att det bara återstod redigeringsarbetet – och det var jag inte beredd på. Kan meddela att det är lika hårt arbete som själva skrivandet. Stycken skall flyttas, sidor som skall strykas, kapitel som skall bytas plats med, nya kapitel skall skrivas, nytt slut, nytt börja, bort med karaktärer, förstärk känslor, åter nytt slut, mer strykningar – skriv om, skriv om.

Sedan tillbaka till förlaget.

Får tillbaka manuset. Nya ändringar, fler möten, diskussioner fram och tillbaka, nya kapitel, nya stycken. Annan vinkel.

Och så en tredje runda, korrektur, detaljer, ge och ta, kan vi styrka det här?

Fjärde rundan, ännu en genomgång. Några mindre ändringar, nya sidor.

Femte rundan – håller det? Stämmer allt. Hur lång tid tar det egentligen att köra från Norrtull till Sergels torg? 12 minuter dagtid, fyra minuter nattetid.

Sjätte rundan – sista chansen. Är allt med?

Nu omslag – välja Bild, välja layout – lita på de som kan. Ta pressbilder i 39 graders feber. Ska omslaget vara blankt eller matt?
Baksidestext. Säljtext.

Lita på de som kan.

Väntan

Väntan.

Idag kom den! Boken! Den färdiga!

Status 12

Jag hämtade mitt första exemplar på förlaget idag och det kändes stort. Det var stort att faktiskt få hålla den riktiga boken i handen.

Jag la den på passagerarsätet och sneglade lite vid rödljusen på den. Ville ta upp den och bläddra, känna på den. Men den fick ligga. Med omslaget uppåt.

Som sagt, lite overkligt men också väldigt, väldigt roligt.

Jag skulle egentligen ha delat den här dagen med Camilla, vi sa det när jag signade kontraktet att när boken kommer skålar vi i champagne. Nu är hon tyvärr utomlands så jag fick korka upp själv och fira.

Funkade det också.

Nu bär det av till Skövde nästa vecka och träffa inköpare. Hoppas dom gillar den och vill sälja den. Responsen jag har fått av de som läste den är väldigt positiv, så jag känner mig rätt lugn. Har inte samma oro över hur den skall tas emot som jag hade i vintras. Jag är faktiskt till och med avslappnad.

Så skål och välkommen boken. Den får fem av fem, av mig…

Sorry readers, det blev ingen blogginlägg i går. Jag hann ta mig tusan inte. Tror det bara har hänt en gång förut att jag missat en dag. På tre och ett halvt år.

Fy mig…

Nåja, hann med en liten fest i går. Unnade mig det. Det var Johan Petré som bjöd på ”säsongsinvigningen” av Strandbryggan här i stan.

Som vanligt hur bra som helst, och solen kom precis till starten, och sedan var det blå himmel hela kvällen. Träffade på en hel del jag känner. Pratade dessutom i en timme med Peter Dalle (!). Vi snackade film, släktforskning och Andra världskriget. Jag gillar hans film ”En fiende att dö för” väldigt mycket. Och är förvånad över att inte fler såg den på bio. Men den lär komma på tv antar jag och då hoppas jag fler tar tillfället.

Tog en bild ihop med två tjejer jag halvkänner, la upp den på Instagram. Haha, en kvart senare fick jag ett sms från Camilla (som ju är i Spanien):

”Haha, kör på! Ha kul! Menar det!”

Det är min ex-fru två det!

Avslutade kvällen på Orangeriet på Kungsholmen och var i säng halv ett.

En bra kväll och skönt att få tänka på annat än alla måsten för en gång skull.

Idag är det planeringsdag på jobbet, skall laga en gräsklippare, hämta vinterdäck och…

börja på riktigt att skriva manus två (nya boken). Mer om detta i ett inlägg i kväll!

Varför inte klicka in på Livshjulet.nu och Anna Hegestrands nya podcast. Hon har precis startat och gör podden i intervjuform. Adam Alsing producerar.

Vi spelade in ”mitt” avsnitt idag och det var 40 minuter som gick väldigt fort. Om du lyssnar, lämna gärna feedback här i kommentaren eller mail.

HÄR kan du lyssna.

Jag var ute i den norra förorten idag, hemma hos EX 1 och firade Fanny som ju fyllde år. Farfar var med och även några vänner till EX 1 och deras barn.

Det bjöds på både mat och tårta.

Farfar berättade hur man grillar den perfekta fläskfilén – vi nickade och såg på honom med respekt. Grillmästaren.

Och vilken dag det var – 24 grader och knallblå himmel inne i stan, bara några grader kallare i förorten, men skön sol. (Nåja, mulnade på och temperaturen sjönk framåt kvällen).

Fanny och de andra badade i poolen men jag höll mig på land. 25 grader är visserligen skön temperatur men jag vill nog ha två eller tre till.

Det åt godis också, och eftersom jag ville att Charlie inte skulle somna i bilen hem så proppade jag honom full med socker (bad dad!).

Dottern blev nöjd över sina presenter, (som vanligt för många…), och jag fick mina kramar. På fredag är det fest för kompisarna och då är pappa INTE bjuden. Det är nu det börjas…

Tio år, tvåsiffrigt. Stort!

Idag fyller världens bästa Fanny tio år. Tvåsiffrigt! En stor dag, en viktig dag och en dag att tänka tillbaka.

Klockan 13.00 den 20 maj på Danderyds sjukhus (BB Stockholm) kom hon. Det var en fin dag, solen sken.

Bilden här ovan är på en mycket, mycket stolt pappa. Jag minns att när Fanny föddes så fattade jag det inte. När barnmorskan sa: ”nu kommer hon…” så var det som att någon knuffade till mig och sa: Hörru, vi håller på att föda barn här. Du skal bli pappa om tre sekunder.”

Jag fattade inte att det verkligen höll på. Jättemärkligt. Men ett par timmar efter att hon kommit (bilden) så var det en fantastisk känsla, en stolthet och någonting hände inom mig.

Jag var pappa!

Stort. Ovant. Skrämmande.

Jag minns också hur läskigt det var när barnmorskan kom in dag två och sa att det var dags att åka hem.

Åka hem? Hur tänker ni nu? Vi kan ju inte åka hem. Där finns ingen knappa att trycka på så kommer någon och hjälper till med amning eller fixar med blöjorna eller som… bara finns där.

När ska man ge mat? Hur mycket sover ett barn? Ska hon sova på mage elelr på rygg, ska hon ha kläder på sig? När kan man börja bada dom? Borsta tänderna?

Det var ju 1000 frågor.

Och så blev vi hemskickade…??

Men precis som alla andra som fått barn löste det sig. Det finns ju instinkter och en omgivning som mer än gärna delar med sig av sina erfarenheter.

Så vi fixade det. Eller vi och vi – i ärlighetens namn, Fannys mamma fixade det.

Jag fanns där jag med, men mer när det var skoj. När det skulle lekas. De glada, vakna timmarna… (Du kan läsa mer om det här i ”Coola pappor”.)

Tänk att den där lilla tjejen har vuxit till sig så mycket, idag är hon alltså tio år och mycket handlar om ”One direction”, sången och dansen, snälla och mindre snälla kompisar, skoldisco och att det är rätt färg/märke på tröjorna. Det är en tjej som man inte kan lura, som istället själv lurar. En tjej som bryr sig, som kan fråga: ”visst är allt bra med dig, pappa?” En tjej som ger komplimanger: ”Du är inte som andra pappor, du är knasigare”.

Världens bästa Fanny fyller tio år!

Grattis! Pappa älskar dig!

Camilla firar 10 år som författare i år. Och det firades med en stor fest i fredags. De bjöds på live talkshow där Jenny Strömstedt var värd och det blev roliga intervjuer och ett filmklipp från gänget bakom Fjällbackafilmerna.

Efter det öppnade baren och danssalongen upp och det bjöds på mat och dans. Och volymen skruvades upp allt eftersom timmarna gick och vid 01 var det fullt ställ!

Namnet, tidpunkten – det var två faktorer som nog fick den personen som skickade mig bilden att undra om det var jag som hade lagt ut en annons.

Men, NEJ, det är det inte. Jag tycker en vigselring har för stor affektionsvärde för att smältas ner eller säljas.

Men jag önskar ”Martin Melin” lycka till med försäljningen.

Det var ju slips som gällde i går på Camillas jubileumsfest. Och jag har väl ofta fått till mina slipsknutar, men ibland vill det sig bara inte. Dessutom är längden på slipsen lika viktig. Den får inte vara för lång, över ”skärpet”, och den får inte vara för kort, naveln.

Jag tror jag fick till den i går. Dessutom verkar jag ha hittat den perfekta vita skjortan. Kanske att den passar bättre med en lite bredare slips till, men det gick rätt bra ändå.

Bra skjorta – den får pool position i garderoben.

Jag måste säga att Charlie är förvånansvärt trygg. Han har så fattat att mamma bor i huset och pappa bor i en lägenhet, och båda ställena är ”hemma” för honom.

Idag var det ”mammadag” men jag passade ändå på att träffa Charlie, om så bara i en halvtimme. Men det räcker, han känner då att pappa finns där och jag tror att det får honom att känna sig tryggare.

Vi kommer ju köra det klassiska upplägget ”varannan vecka”, men även fast det är pappavecka eller mammavecka så kommer vi låt den andra förälderns ha honom, om så bara för några timmar.

Varför ha ett schema som är bergfast. Så länge Charlie inte blir förvirrat tror jag på att ha det lite flytande.

Vi får se hur det går.